Bohusledens tredje etapp går mellan Skatås i Göteborg och Kåsjön i Partille kommun. Parallellt med etappen går Vildmarksleden och Gotaleden. 

Etappen börjar i Skatås, i Delsjöns naturreservat, ett av Göteborgs största och mest centrala naturområden. Skatås motionscentrum erbjuder ett flertal motionsslingor, café, möjlighet till kanotutflykter och bad samt chans att spela frisbeegolf och beachvolleyboll. Här finns även Delsjöområdets natursal, som visar upp områdets biologiska mångfald och skötsel. 

Från Skatås går Bohusleden österut. Strax efter Skatås kommer du till Härlanda tjärn som har fina bad- och grillmöjligheter och en populär naturlekplats. En avstickare på cirka 400 meter från leden tar den fågelintresserade till Svarttjärn. Här finns ett fågeltorn från vilket man bland annat kan få syn på sothöna, knipa, rörhöna och gräsand. 

Leden fortsätter efter Härlanda tjärn in i naturreservatet Knipeflågsbergen, en vidsträckt urbergsplatå, som gränsar till Delsjöområdet. Leden klättrar här upp på berget Getryggen som erbjuder en fantastisk utsikt över Göteborg. Uppe på Getryggen växer den sällsynta klockgentianan. Den blommar vackert i klarblått i slutet av augusti. 

Vidare mot Kåsjön passerar leden den sägenomspunna Blacktjärn. (se mer nedan) Vid Kåsjön finns en fin badplats och sommartid även kiosk och toalett. 

Sträckan är medelsvår, men har vissa branta passager som kan upplevas som svåra. Om du vandrar under tystnad ett stycke, lyssnar och väntar finns chanser att få se skogens större djur – älg och rådjur men också mindre som hare, räv och grävling. 

Underlag: Grusväg och skogsstig

Tid: 3-4 tim

Missa inte: Utsikten från toppen av Getryggen. Att känna in lugnet längs leden, trots närheten till Göteborg och omkringliggande kommuner. 

Hitta hit: Hållplats Welandersgatan i närheten av Skatås trafikeras av både buss och spårvagn. I närheten av Kåsjön finns busshållplatsen Åstebo.

Boende: För förslag på boenden, se kartplaneraren och välj boende.

Kuriosa: Inklämd mellan de höga bergen i Ulvefjällen och Ramfjället ligger den lilla sjön Blacktjärn. Det är en plats där man kan se märkliga avspeglingar i vattnet och när dimman ligger tät kan man lätt tro att där finns andra väsen än skogens djur!

Blacktjärn sägs vara bevakad av sju osynliga väsen. Ställer man sig vid stranden och ropar ut mot sjön, får man omedelbart svar, pröva själv skall du få höra!

I Blacktjärns mörka vatten sägs ett sjörå finnas. Hon vaktar en fantastisk skatt som skall finnas långt ner i djupet. Skatten sänktes i sjön av en grupp danska soldater en gång för mycket länge sedan. Det sägs att det var på den tiden då Uppsala var huvudstad i Sverige. Danmark hade då anfallit staden och soldaterna hade fått med sig en stor kopparkittel fylld med silver. Märkligt nog hade de danska soldaterna tagit landvägen genom Västergötland. Vid Blacktjärns strand sägs det att svenska soldater kom ikapp danskarna. Det blev ett blodigt slag där många danskar stupade. Innan de sista av de danska soldaterna flydde hann dessa sänka kopparkitteln i Blacktjärns vatten.

Det har genom åren gjorts många försök att hitta skatten, men alla har misslyckats. Det krävs nämligen att man tar sig förbi sjöråets vakande ögon! Kraven för att klara detta är hårda och idag riktigt svåra att uppfylla. Man måste nämligen föra med sig två vita tvillingoxar som skall vara födda på en söndag. Arbetet med att bärga skatten måste sedan ske under absolut tystnad. Det berättas om att några drängar från Ugglum en gång skall ha försökt sig på ett bärgningsförsök. De hade med sig oxarna och var helt tysta. De lyckades få syn på kitteln och fästa en krok i den. Sedan firades den långsamt mot ytan. Men när den nästan brutit vattenytan kunde en av drängarna inte längre hålla sig utan utropade – Nu lura vi dej allt i alla fall!

I det ögonblicket försvann kitteln tillbaka ner i vattnet! Men det sägs att man ännu kan se kopparkitteln blänka i botten på sjön. Bästa tillfället att få syn på den är om man beger sig till ett av de höga bergen kring Blacktjärn vid soluppgången på en torsdag.

Källa: Bergendahl, E. (1920) Partille krönika.